Den moderna pappans stora effekt på jämställdheten kommer 2040

Jag tror att den moderna pappan, som tar ut pappaledighet och medvetet bygger nära relationer med sina barn, banar väg för en bättre framtida jämställdhet. Genom att pappan har med sig sina döttrar i sitt sociala liv stärker han deras självkänsla och självklarhet i mansdominerade miljöer. Om utvecklingen fortsätter som den gjort sedan millennieskiftet, kan vi förvänta oss en tröskeleffekt runt år 2040, där kvinnor naturligt intar fler ledande positioner. Jag ser denna generation döttrar som nyckeln till en ny era av jämställdhet. Och delvis tack vare sina moderna pappor.

Vi börjar kort med att definiera den moderna pappan som en man som aktivt vill bygga en nära relation till sina barn. Han vill ta ut åtminstone en del av sina pappadagar medan barnen är små och kanske har han också läst lite om anknytningsteori. Eller möjligen har han det intuitivt.

Att pappan är mer närvarande i sina döttrars liv är grunden och att han därigenom gör döttrarna till en del i sitt eget liv ger ytterligare kraft åt jämställdhetsutvecklingen.

Jag ser framför mig att just dessa döttrar i större utsträckning än andra tidigt vänjer sig vid att umgås och delta i mansdominerade sällskap med pappas kompisar och arbetskamrater. Att de växer upp och känner sig självklara bland både kvinnor och män. Först som barn och dotter, sedan som tonåring och kompis och så småningom på arbetsplatsen och i styrelserummet.

Den moderna pappan har nog alltid funnits och gruppen har säkert vuxit från att vara försvinnande liten till en betydande minoritet. Det är min uppskattning. Att stora steg tagits från omkring millennieskiftet och att utvecklingen fortsatt åt rätt håll.

Därför hoppas och tror jag på en slags tröskeleffekt omkring år 2040. När den första generationen med riktigt många döttrar till moderna pappor närmar sig 40-årsåldern och beslutande positioner i näringsliv och offentlig förvaltning.

Statistiskt sett borde vi då se en ökad andel kvinnor som självklart och naturligt vill ha och får de där jobben och uppdragen. Det är min gissning och jag tror på den moderna pappans vilja att utveckla både sina egna relationer och samhället. Att de blir fler och fler och ser sin del i revolutionen även om den där tröskeleffekten dröjer till cirka 2040. Enligt min personliga uppskattning.

Fotnot: Statistiken för hur många och när i barnets ålder föräldradagarna tas ut tillsammans med fördelningen av VAB-dagar vittnar tydligt om att den moderna pappan fortfarande är en minoritet. Men utvecklingen har under lång tid sett positiv ut.