Ny kommunal avgift på sekundära fastigheter – för långsiktiga värden och jämlikhet

Hur en högre kommunal fastighetsavgift på sekundära fastigheter kan öka jämlikheten, stärka exporten och effektivisera resursutnyttjandet i bostadsbeståndet

Debatten om svårigheterna med att anlägga vindkraft i Sverige pågår för fullt. Ett centralt problem är att kommunerna inte anser sig få tillräcklig kompensation för besväret, samtidigt som vindkraftverk anses förfula landskapet och även påverka naturturismen negativt. Som en lösning på detta föreslår jag en enhetlig kommunal särskild fastighetsavgift på sekundära fastigheter, vilket också skulle skapa en rättvisare ekonomisk fördelning och stärka kommunernas ekonomiska förutsättningar.

Just nu debatteras svårigheterna att anlägga vindkraft ute i Sverige. Bland annat för att kommunerna anser att de inte får något för besväret. Samtidigt förfular dessa kraftverk både för boende och för den i glesbygden så betydelsefulla naturturismen. Så långt är många införstådda. Men vi behöver sluta krångla med diskussioner om särskilda fastighetsskatter för vindkraft och istället införa en i princip helt enhetlig avgiftsmodell på fastigheter, med en förändring enbart för det jag kallar sekundära fastigheter. Vi pratar om fastigheter som på olika sätt belastar kommunernas och den lokala vårdens organisationer och infrastrukturer, men där ingen bor på heltid eller betalar kommunalskatt. Här föreslår jag alltså en enhetlig princip för fritidshus, vindkraftverk och alla typer av “obebodda” fastigheter.

Men är det då möjligt att ha samma avgiftsprincip för ett litet hus som tillhör en privatperson och en industrifastighet som tillhör ett bolag? I princip ja. Och det är positivt om regeln, i sin grundform, kan tillämpas på samtliga fastigheter. Häng med. Ingen bor heltid i ett fritidshus, och ingen bor i, eller arbetar heltid, i ett vindkraftverk eller en serverhall.

En person som bor i ett hus i kommun A betalar enbart sin ordinarie kommunala fastighetsavgift, då det är personens bostad och alltså en primär fastighet. Samma person köper sedan ytterligare ett hus, nu i den underbara västkustpärlan kommun B. Eftersom personen fortsatt är skriven i sin hemkommun blir detta nya hus en sekundär fastighet. Vilken följdaktligen beläggs med den nya särskilda fastighetsavgiften, och som alltså betalas till den lilla västkustorten där huset står. Precis som den nuvarande ordinarie fastighetsavgiften. I vårt exempel är västkustpärlan också en ort som råkar ha betydande utmaningar med att finansiera infrastrukturen och upprätthålla vården, helt enkelt för att många av bostäderna står tomma stora delar av året och idag inte genererar några kommunala intäkter av löneskatt.

Och nu till exemplet med den kommersiella fastigheten. Ett företag som har sitt säte och sin verksamhet i en industribyggnad i kommun C betalar ingen sådan särskild fastighetsavgift då detta är företagets primära fastighet. Samma företag vill sedan expandera genom att ha just en vindkraftpark i kommun D, där man alltså inte har sitt huvudkontor. Denna fastighet blir då en sekundär fastighet och beläggs med den särskilda kommunala fastighetsavgiften för sekundära fastigheter. Avgiften kompenserar alltså den kommun där vindkraftparken gör intrång i naturen och invånarnas liv utan att annars generera några skatteintäkter för den kommunen.

Denna särskilda och högre avgift för sekundära fastigheter skulle alltså förvaltas i samma system som dagens fastighetsavgift, men inte med dagens procentsats och takbelopp som i praktiken halverat samhällets skatteintäkter från fastigheter. Vi tar helt enkelt bort skattetaket på sekundära fastigheter (drygt 9000 kr år 2024) och samtidigt höjer vi skattesatsen på dessa sekundära fastigheter från dagens 0,75% av taxeringsvärdet i kommunal avgift till kanske 1,5% för att uppnå effekter. (Den gamla fastighetsskatten som slopades 2008 var på 1% av taxeringsvärdet och gällde samtliga fastigheter, samt utan takbelopp). Möjligen kan någon eller några modeller för takbelopp ändå behövas för de tyngsta industrifastigheterna.

Denna princip skulle ha tydliga positiva effekter på en övergripande jämlikhet via fördelningspolitik och även på en bred näringslivsutveckling ute i Sverige. De kommuner som har attraktiva lägen, naturtillgångar och/eller bra näringslivsklimat får på ett naturligt sätt stärkta förutsättningar att både direkt och indirekt ta hand om dessa tillgångar. Och kommunmedborgarna på dessa orter får som kompensation en lite mer välmående och attraktiv hemkommun att leva sitt liv i, samt nya grannar och arbetskamrater i de fritidshus som kommer tillbaka till marknaden för permanentboende.

Med att dessa kommuner indirekt får stärkta förutsättningar menar jag att deras förbättrade ekonomi gör att de kan leverera bättre samhällsservice och satsa mer på näringslivsutveckling. Något som alltså ökar möjligheterna att växa mot fler folkbokförda som ger större skatteintäkter, och samtidigt gynnar det lokala näringslivet med tillväxande rekryteringsmöjligheter på orten. Och därigenom på bred front förbättrar förutsättningarna för produkt- och processutveckling hos alla dessa arbetsgivare ute i landet och deras bidrag till vår exportekonomi.

Men hur blir det då med stora företag som har verksamheter och fastigheter på många orter? Begränsas inte deras vilja att investera i andra och mindre kommuner? Det korta svaret är nej. Inte om det gäller en fabrik eller en lokal med personal. För om det arbetar människor i lokalen så är det inte en sekundär utan en primär fastighet, oavsett var företaget har sitt huvudkontor.

För att det inte ska räcka med att symboliskt anställa en person på orten behöver vi möjligen utforma en kvittningsregel för just företag. Nämligen att företag som också är arbetsgivare ute i Sverige får kvitta denna kommunala avgift på sekundära fastigheter mot den till respektive kommun inbetalade löneskatten för sin lokala personal. En liten byråkratisk handpåläggning som löser det problemet, och samtidigt stimulerar till att ha egen anställd personal nära rikedomens källa: tillverkningen, vindkraften, malmen, skogen och landskapen. Det här är av betydelse för att vår process- och produktutveckling ska kunna hänga med när den globala konkurrensen hårdnar.

Andra stora fördelar med att införa en sådan särskild avgift på sekundära fastigheter är att vi av jämlikhetsskäl gör skillnad på rätten att bo, och möjligheten att äga sin bostad – och lyxen att kunna unna sig en andra eller tredje bostad. Vi behöver ju också för både klimatet och den sociala hållbarheten öka nyttjandegraden på de bostäder och byggnader vi har i Sverige. Och det behöver vi göra för att på kort sikt minska behovet av att bygga nya bostäder med stora koldioxidavtryck som följd. En skatt på privatpersonernas sekundära fastigheter skulle skapa ett ökat incitament att släppa tillbaka bostäder man inte bor i till bostadsmarknaden. Till människor som vill bo hela året i den där västkustkommunen till exempel. Och samtidigt generellt minska incitamentet att spekulera i bostäder eller att äga bostäder för att bedriva korttidsuthyrning.

Bland andra Lars Calmfors och flera EU-ekonomer har förespråkat att Sverige återinför en mer betydande fastighetsskatt. Calmfors anser att en fastighetsskatt kan bidra till att hantera ekonomiska obalanser, minska spekulationer på bostadsmarknaden och erbjuda en stabil inkomstkälla för staten. På europeisk nivå betonar ekonomer vikten av fastighetsskatt för att förbättra skattebasen och minska ekonomiska klyftor, samt minska risken för fastighetsbubblor.

Calmfors påpekar dessutom att fastighetsskatt är en av de enklaste och mest transparenta formerna av beskattning, vilket gör den effektiv för att samla in offentliga medel och säkerställa ekonomisk rättvisa. Och självklart pratar vi om en väl balanserad skattesats. Inte så stor att den omöjliggör att äga ett fritidshus, eller att bygga ett kraftverk. Men inte heller så liten att både intäkten och de beskrivna incitamenten blir obetydliga.

Med en sådan kommunal fastighetsskatt på sekundära fastigheter sköts en del av fördelningen till kommunerna av marknaden, samtidigt som vi för klimatets skull ökar nyttjandegraden i vårt bostadsbestånd och ändå fredar bostaden från nytillkomna kostnader.

PS. Denna intäkt tillfaller alltså kommunerna i första läget, varpå den sedvanliga omfördelningen enligt kommunala utjämningssystemet görs. Samt är det sedan 2018 ett brott att folkbokföra sig på annan ort, till exempel för att undkomma skattekostnader.

Sammanfattning av positiva effekter utifrån mina tre värdeord: rättvisa, jämlikhet, export

Rättvisa

Avgiften tillfaller kommunerna och distribuerar naturligt pengar till där värden finns, och indirekt via kommunernas service till invånarna på dessa orter. Denna påförda avgift bör skatteväxlas mot en långsiktigt och relativt sänkt skatt på eget arbete, äkta entreprenörskap och innovation. Min grunduppfattning är att all beskattning är problematisk i grunden, men att beskatta eget arbete är det minst rättvisa, och vi behöver därför med alla rimliga medel skatteväxla för att beskatta eget arbete så lågt som möjligt inom ramarna för vårt fördelningspolitiska system.

Jämlikhet

Detta bidrar till att de kommuner som idag har tillgångar, men som ändå i dagens system kämpar med den kommunala budgeten, får ett rättvist tillskott som stärker förståelsen för var vi har och skapar reella värden. Vi stärker dessa kommuners förmåga att via vård, skola, omsorg och socialtjänst ta hand om sina behövande och utbilda morgondagens arbetskraft och entreprenörer, och så alltså i närhet till dessa reella och långsiktiga värden.

Export

I vår tid behöver vi påminna oss om att två tredjedelar av vår export kommer av varor och råvaror (eller uppemot nio tiondelar om man räknar in licenser och avtal kopplade till hårdvaror samt turism), och att dessa många gånger tillverkas eller utvinns i kommuner som betraktas som fattiga kommuner. Genom att låta dessa orter bli lite mer attraktiva så stärker vi de lokala företagens förutsättningar att investera, rekrytera och upprätthålla en konkurrenskraftig utveckling av deras processer och produkter, oavsett om det enskilda företaget är exportör eller en underleverantör till våra exporterande företag.